StatpedMagasinet 1–2017

All Aboard ska stärka inkluderande miljöer

Tillsammans med organisationer från Belgien, Finland och Storbritannien, deltar Statped i Erasmus+-projektet All Aboard. Syftet med projektet är att utveckla och stärka specialpedagogiska aktörers kompetens om inklu- derande utbildningsmiljöer för barn, unga och vuxna med olika typer av funktionsnedsättning.

Text: Nino Simic

Projektet har pågått sedan hösten 2016 och avslutas i april 2019. Det leds av en grupp bestående av en nationell koordinator och en nationell expert från varje land. Därutöver deltar andra medarbetare från organisationerna i projektets olika delar.
Projektet ska resultera i en uppsättning goda exempel som publiceras på projektets hemsida. Därefter utvecklas nätbaserade seminarier och kursmoduler med inkluderande praxis som tema.

Informationsspridningen är central för projektet – tanken är att metoder som lyfts fram ska nå en stor del av målgruppen, personer som på något sätt är involverade i stöd till elever och studenter med funktionsnedsättning.

Som avslutning arrangeras en konferens i Finland i april 2019. I projektets första fas, som nu genomförs, har deltagarna gjort studiebesök hos varandra och tagit del av de olika sätten att skapa utbildning i inkluderande klassrum.

Valteri Onerva i Finland

Valteri Onerva i finska Jyväskylä leder projektet All Aboard. Det är ett nationellt kompetenscenter som organisatoriskt är en av sex enheter i Valteri, det riksomfattande centret för lärande och kompetens. Organisationen erbjuder i stor utsträckning samma typ av tjänster som Statped. Fokus ligger även här på barnet. Varje stödsituation är unik och kan rikta sig till skolan som helhet eller till barnet, föräldrarna och lärarna.

Inte gratis stöd

En väsentlig skillnad mellan utformningen av stödet i Finland och i Norge är de lokala myndigheternas kostnader. Medan Statpeds stöd i princip är gratis, måste de finska kommunerna betala för kostnader som uppkommer i samband med stödet.

Ersättningen är konsekvensen av en lag som reglerar finansiering av alla slags tjänster som kommuner beställer. Ett delvis undantag finns när tjänsten riktar sig direkt till barnet – då betalar kommunen bara hälften av kostnaden. Kommunen betalar dock fullt pris när Valteri Onerva till exempel utbildar pedagoger i samband med utveckling av specialundervisning i en kommun.

Tarja Hännikäinen

Tarja Hännikäinen

– Vi tycker att det här är odemokratiskt, säger Tarja Hännikäinen, seniorlärare vid Valteri Onerva och nationell koordinator i All Aboard-projektet. – Om jag reser till Lappland för ett konsultuppdrag måste kommunen betala min resa, uppehälle och dagstraktamente. Du kan tänka dig vilka kostnader som uppstår, jämfört med om jag får motsvarande uppdrag i Jyväskylä, där jag har mitt arbete. Det här är orättvist och vi för ständigt diskussioner med utbildningsdepartementet för att få en ändring till stånd.

Skapar olikheter

Befintlig statistik visar att priset för stödet har betydelse. Kommunerna fortsätter att beställa stöd där den verkliga kostnaden subventioneras av staten.

– Men vi ser att färre lärare kommer till våra centrala kurser, där kommunen betalar fullt pris. Det här är inte alls bra.
Vi tror att det försämrar förståelsen av hur stödet för barnet bör utformas och ger på sikt negativa effekter.

Valteri befinner sig mitt i en pågående omorganisation och söker nya modeller för att erbjuda service på nationell nivå.

– Det här är naturligtvis en utmaning och kräver bättre utbildad personal vid varje enhet, säger Tarja Hännikäinen.

Âr varandras speglar

Valteri Onerva har tidigare erfarenhet från Erasmus-projekt och tog gärna på sig ledningen av All Aboard.

– Vi tror att alla organisationer i projektet kan delta med värdefull erfarenhet och olika synsätt när vi utvecklar kursmoduler för att stötta inkluderande utbildning. I Belgien, exempelvis, är man i början av den utveckling som vi går genom. Det uppstår en mycket intressant diskussion.

De ställer de grundläggande frågorna nu när vi befinner oss mitt i en stor omorganisation – på något sätt blir de vår spegel.

– Från vår sida kan vi erbjuda metoderfarenhet. Från partners sida finns det stort intresse för olika praktiker till stöd för inkluderande utbildning på skolorna.

Statped i Norge

Den grundläggande principen är att alla unga har samma rätt till skolgång i sin närhet, utan att behöva resa och bo i segregerade specialskolor. Det är kommunerna och fylkeskommunerna som ansvarar för att ge alla elever nödvändigt stöd. Skolorna kan få stöd dels av den lokala stödorganisationen, pedagogisk- psykologisk tjeneste (PPT) och dels via Statped.

Statped har ett brett utbud – från kurser för förskollärare, klasslärare och föräldrar till konkret stöd i enskilda ärenden. Statped arbetar mycket med ett systemperspektiv där medborgaren ska kunna erbjudas En dörr in-politik, med ett koordinerat tjänsteutbud från samhällets sida. Det kräver omfattande tvärfackligt samarbete.

Statpeds stöd är gratis när det sker på plats, men lokala myndigheter får betala till exempel när personal reser till Statpeds centrala kurser. Det finns också en del andra speciella tillfällen när stödet är förknippat med kostnader.

Inkludering i ett helhetsperspektiv

Siv Hillesøy. Foto: Ane Raknes

– Inom ramen för projektet har vi en spännande diskussion om olika synsätt på innebörden i integrering och inkludering, säger Siv Hillesøy, seniorrådgivare vid Statped FoU och nationell expert i projektet.

– Här i Norge ser vi på integrering som en fysisk och organisatorisk placering av elever, utan att det nödvändigtvis finns en social gemenskapstanke. Vi upplever att vi är på väg mot inkludering, som i praxis innebär ett mycket mer helhetligt perspektiv än integrering.

Det finns en förhoppning hos deltagarna i All Aboard att man genom att dela goda exempel kan lära sig mer om vad inkludering kan vara och hur inkluderande miljöer och stödsystem ska utformas. Belgien har startat processen med att överföra elever från specialskolor till reguljära skolor.

– I det sammanhanget kan Norge bidra med våra erfarenheter av övergången från statliga specialskolor till lokalt och regionalt ansvar. Vi ser ju också att övergången inte är oproblematisk – när staten överför ansvaret till kommunerna i syfte att stärka inkluderingen, kan det i stället resultera i att kommunerna utvecklar särtillbud. Då hamnar vi ju tillbaka i en situation liknande den med specialskolor, men i kommunernas regi.

Siv Hillesøy ser fram mot att fördjupa sig i det finländska utbildningssystemet. Det finns stora likheter mellan Statped och den finska Valteri Onerva.

– Finland har i stort sett lyckats nå goda utbildningsresultat. Jag vill gärna se hur de gör för att utforma och utveckla sina tjänster.

Deltagandet i All Aboard är nyttigt även ur ett övergripande perspektiv:
– Man får en hel del spännande insikter om det egna systemet när man diskuterar frågor med kolleger som har andra infallsvinklar.

National Star i Storbritannien

National Star är All Aboard-projektets brit- tiska partner. Det är ett nationellt college med riksintag och erbjuder vidareutbildning, yrkesutbildning, personlig utveckling och boende för unga mellan 16 och 25 år med funktionsnedsättning och förvärvad hjärnskada. I praktiken är de flesta ungdomarna mellan 19 och 21 år. Till skillnad från Valteri och Statped, som är externa och statliga stödorganisationer, är National Star i Cheltenham, cirka 170 km väster om London, en utbildningsinstitution. Verksam- heten är ett s.k. oberoende specialcollege och finansieras till stor del från den statliga utbildningsbudgeten som kanaliseras via lokala myndigheter.

Samhällets åtagande är att erbjuda varje ung människa med funktionsnedsättning bästa möjliga utbildningsstöd. Huvudlinjen är att stödet erbjuds i reguljära skolor.

Integration och inkludering är inte alltid svaret

 

 Jane Finch

– Men medan vi ser att andra länder är på väg att gå ifrån specialinstitutioner, har vi i Storbritannien kvar institutioner som min, som är uteslutande till för personer med funktionsnedsättning, säger Jane Finch.
Integration och inkludering är inte alltid svaret, menar hon. Unga behöver ibland stöd på sådan nivå som reguljära skolor inte kan erbjuda.

Det finns sammanlagt cirka 65 special- college i Storbritannien med olika inriktning när det gäller såväl specialområde som ålder. Det finns specialcollege som riktar sig till barn redan från 3–4 års ålder.

När ett barn väl har fått en diagnos som innebär behov av inlärningsstöd, finns valet att erbjuda stödet i en reguljär skola eller i en specialskola.

– Diskussionen handlar i slutänden om möjligheten att finansiera utbildningen, konstaterar Jane Finch.

A right, not a fight

2014 kom The Children and Families Act, som bl.a. kräver att det upprättas en handlingsplan för varje barn med medfödd funktionsnedsättning. Planen följer den unge till 25 års ålder och länkar hälsa, social service och utbildning. Planen följs upp och uppdateras regelbundet. Om planen exempelvis rekommenderar att den unge vid 16 års ålder bör få tillgång till ett specialcollege, eftersom den reguljära skolan inte kan tillmötesgå behoven, tar i normalfallet föräldrar kontakt med en specialskola ett par år dessförinnan. När National Star är den valda specialskolan, gör man en noggrann utvärdering av behovet, såväl när det gäller vård och utbildning som finansiering. I det läget måste föräldrar förhandla med sina lokala myndigheter för att förmå dem att finansiera det rekommenderade stödet.

National Star erbjuder hjälp i ofta långvariga och tuffa förhandlingar med lokala myndigheter.

– Vi tycker att systemet är diskrimi- nerande, säger Jane Finch. – Vi arbetar aktivt mot det här systemet och deltar i kampanjen A Right Not a Fight, där unga med inlärningssvårigheter demonstrerar för jämlik utbildning.

En utbildningsinstitution

National Star skiljer sig från de andra deltagarna i projektet genom att vara en utbildningsinstitution med 50 års erfarenhet av komplett stöd som länkar samman hälsa, social omsorg och utbildning. Därigenom hoppas man kunna ge ett värdefullt bidrag till projektet.

Man anser att stöd i specialiserade miljöer ibland kan vara bättre än i reguljära skolor. Exempelvis kan barn och unga med små inlärningssvårigheter ibland bygga upp bättre självförtroende på en specialskola än i en reguljär skolmiljö.

Från skolans sida är man intresserad av det norska och finska sättet att stötta pedagoger som arbetar i reguljära skolor.

– Vi funderar på om det är en modell som vi kan överföra till vår miljö, säger Jane Finch. – Vi har faktiskt redan börjat inom välfärdsteknologiområdet, där vi besöker reguljära skolor, gör utvärderingar och ger råd om bästa val av teknologi för deras elever med funktionsnedsättning.

GO! i Belgien

Det går inte att tala om ett belgiskt utbildningssystem. Organisationen GO! som deltar i All Aboard är en offentlig institution som ansvarar för att organisera den offentliga utbildningen i Flandern, den nederländsktalande delen av Belgien. GO! utarbetar bl.a. policyrekommendationer, utveckling av det pedagogiska innehållet och lärarstöd till sina 700 skolor, 35 500 personal och 196 000 elever i den obliga- toriska skolan och 104 000 studenter i vuxenutbildningen.

Stor variation i utbudet

Att ge stöd till barn med inlärnings- svårigheter genom ett brett nätverk av specialskolor är ett av de grundläggande uppdragen. Sedan hösten 2015 är situationen förändrad. M-dekretet, som antogs av det flamländska parlamentet, fastslår att unga kan hänvisas till specialskolor bara om det visar sig att den reguljära skolan utan framgång först har vidtagit alla rimliga åtgärder för att integrera eleven i verksamheten. Ett team av pedagogiska experter står till skolornas förfogande för att hjälpa till att utveckla den pedagogiska miljön.

Kjell Bosmans

– Våra skolor har en omfattande själv- ständighet, och vi har därför en mycket stor variation i utbudet för unga med inlärningssvårigheter, säger Kjell Bosmans, pedagogisk handledare i integrationsfrågor.

– I dag har vi skolor där inkluderingen fungerar mycket bra och skolor som befinner sig på 1950-talet. Skolor tenderar att erbjuda en kostym av modellen one size fits all.

Förändring på gång

Mitt i en omfattande förändring, är All Aboard-projektet ett välkommet inslag.
– Vi måste övertyga skolorna om att förändringen är möjlig, säger Kjell Bosmans. Vi kan visa att inklusion är en internationell rörelse, snarare än något som Flandern själv har hittat på. Om vi ska tävla på hög nivå i Pisa-undersökningar, så finns det en del som vi måste ändra på.

Finlands deltagande är i sig själv ett lockbete. Utbildningssystemet i Finland njuter stor respekt på grund av de goda resultaten. I Flandern hoppas man kunna dra nytta av de goda exempel som man får insikt i genom All Aboard.

– Vi har också något att erbjuda, menar Kjell Bosmans. – Visserligen har vi skolor som är kvar i 1950-talet, men tack vare autonomin och variationen har vi också hypermoderna skolor med hög grad av inkludering – dem kan vi använda som våra exempel.

Erasmus+

Erasmus + är EU:s program för utbildning, ungdom och idrott för åren 2014–2020.

Genom programmet kan bland annat förskolor, skolor, universitet, yrkes- och vuxenutbildningar, kommuner, fritidsgårdar och ideella organisationer söka medel för att genomföra samarbeten och utbyten med organisationer i andra länder. Elever, studerande, personal och unga kan delta i aktiviteter – till exempel studier, praktik, volontärarbete och kompetensutveckling utomlands – inom programmet.

Erasmus+ är världens största utbildningsprogram. Budgeten ligger på 14,7 miljarder euro för hela perioden 2014– 2020. Man räknar med att över 4 miljoner människor i Europa får stöd till utbildning, träning, praktik eller volontärarbete utom- lands genom Erasmus+-programmet.

Norge är en fullvärdig medlem av Erasmus+ och deltar på samma villkor som EU-länderna.

Senter for internasjonalisering av utdanning (SIU) är nationellt kontor för utbildnings- och idrottsfältet medan Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet fortsätter som nationellt kontor för ungdomsdelen av programmet (Aktiv Ungdom).

Side 19 av 28